Lykke-Li ligger och sover så jag passar på att slänga ihop ett litet inlägg.

Vi väntar som sagt en liten älskling till, i oktober ska den lill* komma om allt går som det ska.
Vänner och familj har vetat det ett tag och nu när chefen vet så är de inte så hemligt längre.
Kan liksom inte dölja det längre då magen har blivit ganska stor, har fått frågor sen v 13 om jag var gravid.
Kände mig som världens dummaste när jag sa nej.

Den här graviditeten var inte planerad och älsklingen med till trorts "skydd" men h*n var/är så älskad från första stund.
Att vänta ett litet syskon till Lykke är underbart men också lite skrämande.
När jag väntade Lykke var jag inte alls rädd, det som var min största rädsla var att jag skulle bajsa på mg under förlossningen.
Själva graviditeten och förlossingen skrämmer mig inte ett dugg, jag längtar efter att ligga krysta för kung och fosterland.
Det är tiden efter som skrämmer mig lite.
Hur ska Lykke ta det ? Kommer jag kunna känna en lika enorm kärlek som jag kännner till Lykke till ett barn till?
( Vilket jag vet att man kommer kunna men just nu känns det konstigt)
Jag har en miljon frågor som yrrar runt i huvudet.

Än så länge mår jag bra förutom illamånde, kräkningarna kom i v 15 och jag hoppas dem inte tänker stanna under resten av graviditeten.
Nej nu hör jag hur Lykke rör på sig får skriv mer en annan gång