Inatt har jag inte sovit så bra, vilket jag aldrig gör de först tre eller fyra nätterna på ett nytt ställe.
Vrider och vänder på mig, lyssnar efter konstiga ljud som jag analyserar efter åt.
Det är för tyst, det är för mkt ljud, för ljust ,för mörkt osv osv osv.

Jag kommer ihåg när jag bodde själv i min etta där hade jag tänkt överallt på nätterna när jag sov själv och hoppade 150 meter upp i luften för minsta lilla ljud.
Precis när Magnus och jag hade flyttat till den lägenheten som vi har sålt nu så var ahn tvungen att sova borta med jobbet en natt.
Jag var så himla mörkrädd att jag låg vaken hela natten och låg på helspän. Jag vägade inte ens gå på toa när det var mörk och nygravid som jag var , var jag kissig iprincip hela jävla tiden.
När jag tänker efter så har jag aldrig ens varit själv i det huset som jag växte upp i. När mina föräldrar reste iväg fick mormor komma och sova över eller passa huset som jag sa till mina vänner.

Inatt tvingade jag Magnus att vi skulle sova med tvn på eftersom här är så tyst man kan inte skylla att ljudet kommer från lägenheten övanför direkt.

Var underbart att vakna i morse gå ut i köket och se vår trädgård och inte bilar och massa cyklar.

Känner verkligen att jag kommer stor trivas här uppe, mina fina vänner och familj är inte mer än 25-30 min borta.

Att få se min älskling krypa omkring i alla rum och i trädgården gör mitt hjärta så varmt.